Fåglarna jublar, löven darrar så fina på träden. Men människan, människan ensam är vänd inåt sin hopplöshet som ett skadskjutet djur stirrar orörligt in mot mörkret varifrån bara mer och mer febersvält och dödstörst kan förväntas komma - människan ensam, så ond och utan hopp, så ofattbart hjälplös och ond.
Ur En berättelse från kusten, Bonniers, 1961.
söndag 25 augusti 2013
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)