Benjamin om Proust

De tretton banden i Marcel Prousts "A la recherche du temps perdu" är frukten av en okonstruerbar syntes där mystikerns försjunkenhet, prosaistens konstfärdighet, satirikerns verv, den lärdes vetande och den monomanes enögdhet har samverkat till ett självbiografiskt verk. Med all rätt har det sagts att alla stora litterära verk instiftar eller upplöser en genre, eller med ett ord utgör specialfall. I denna kategori är detta emellertid ett av de mest förbluffande exemplaren. Ända från själva kompositionen, som förenar dikt, memoarverk, kommentar under en hatt, till syntaxen med satser som svämmar över alla bräddar (likt en språkets Nil som befruktande utbreder sig över sanningens vidder): allt i detta verk ligger utanför normen.

Walter Benjamin: Till bilden av Proust. Översättning Carl-Henning Wijkmark