II. Den som inte kan ta parti skall inte yttra sig.
III. Kritikern har ingenting gemensamt med uttolkaren av förgångna konstepoker.
IV. Kritik måste tala artisternas språk. För cenakelbegreppen är lösenord. Och bara i lösenorden hör man stridsropen skalla.
V. "Sakligheten" måste alltid offras för partiandan, om den sak som kampen gäller förtjänar det.
VI. Kritik är en moralisk sak. Om Goethe misskände Hölderlin och Kleist, Beethoven och Jean Paul, så har det inte att göra med hans konstförståelse utan med hans moral.
VII. För kritikern är hans kolleger den högre instansen. Inte publiken. Och framför allt inte eftervärlden.
VIII. Eftervärlden glömmer eller prisar. Endast kritikern fäller sin dom i författarens åsyn.
IX. Polemik innebär att man förintar en bok med ett par citat. Ju mindre man har studerat den, desto bättre. Bara den som kan förinta kan kritisera.
X. Äkta polemik tar sig an en bok lika kärleksfullt som en kannibal anrättar ett spädbarn.
XI. Entusiasm över konsten är kritikern främmande. Konstverket är i hans hand det blanka vapnet i andarnas kamp.
XII. Kritikerns konst in nuce: att prägla slagord utan att förråda idéerna. Slagord präglade av en okvalificerad kritik schackrar bort tanken åt modet.
XIII. Publiken måste ständigt visa sig ha fel och ändå alltid känna sig representerad av kritiken.
Ur Enkelriktad gata. Översättning Ulf Peter Hallberg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar