Dimman förlänar städerna en intim prägel, en kammaratmosfär. På dagarna mildrar den formerna och dämpar det grälla ljuset. På nätterna gör den att varje kvarter ser ut som en enda väldig byggnad. Det finns människor som avskyr sådant väder, andra lockas ut på gatorna av det. Till de senare hör inte bara de som älskar det intima, utan även de som gärna vill uppträda maskerade. Enstöringar, som hela dagen grävt ner sig i egendomliga grubblerier, blir nu pigga som fladdermössen på vinden. De älskande omfamnar varandra som om de vore osynliga. De spetälska njuter av att det är fritt fram. Rovdjuren är ute och jagar, medan mistlurarna hörs nere från hamnen.
Översättning av Stig Johansson (Interculture, 1987)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
(Försökte skriva denna kommentar i din andra blogg, men misslyckades. Försöker här i stället)
SvaraRaderaJag läste med förtjusning Marmorklipporna redan i tidigt 80-tal och blir nu inspirerad att läsa om den. Det blev inledningen till att också läsa andra verk av denne mycket specielle författare som du introducerar på ett alldeles utmärkt sätt.
Hans dagbok från andra världskriget i Paris är också mycket läsvärd, liksom Eumeswil, som skulle kunan ses som en slags pendang till Marmorklipporna.
Tack för en välskriven text om Jünger!