Catharina Gripenberg intervjuad i Horisont 1/2008
söndag 21 mars 2010
Gripenberg om Beckett
I Becketts pjäser talar personerna på högvarv, de tycks inte säga något "viktigt", det ter sig som tal på tomgång, men talet smyger sig på en bakifrån, och visar på något smärtsamt och sorgligt: på människan som står mitt i livet och försöker formulera sig, eller förstå, och talar för att någon eller något ska bli kvar, så att det inte ska bli ännu tommare, talar för att det är så mörkt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar