Lautréamont: Maldoror. Första sången

Det finns de som skriver för att söka sina medmänniskors bifall genom de hjärtats ädla egenskaper som uppfinns i deras fantasi eller som de möjligen besitter. Men jag inriktar mitt geni på att skildra grymhetens njutningar! Dessa är inga flyktiga eller artificiella nöjen; de började med människan och kommer att dö med henne. Kan inte geniet vara grymhetens sammansvurne i Försynens hemliga rådslag? Eller kan den grymme inte besitta geni? Mina ord kommer att erbjuda bevis: allt du behöver göra är att lyssna till dem, om du så behagar ... Ursäkta mig, jag tycke mig känna hur mitt hår stod på ända, men det var ingenting, ty med handen kan jag lätt återskänka den vilan. Den som nu sjunger gör inga anspråk på att hans cavatinor är nya. Tvärtom, han berömmer sig av att hans hjältes högdragna och onda tankar finns hos varje människa.

Översättning: Elias Wraak