Hölderlin: Patmos

Nära

och svår att fatta är Gud.

Men där faran finns

växer även räddningen.

Till svenska av Aris Fioretos

Matilda Södergran: Hon drar ådrorna ur

K: Det som händer nu har inte berörelsepunkter i igår. Släpp. Jag säger åt dig att släppa. Man vet aldrig när eller om du gör det. Jag vet bara att jag fortfarande står med trögflytande vätska över höften. En vätskenivå som sjunker i takt med dina utandningar. Du andas nästan odelat inåt. Som om du försöker inhalera allt som fattas dig. Vidöppet somna ifall någonting skulle åla in och fylla upp det där. Vad jag pratar. Vad jag talar till dig. Försöker få dig att förstå att jag inte trampar vatten i dina brunnar för att jag älskar att känna muskeltrådar träs i nålar, för att jag älskar att se destruktivitet speglas i vattenytan. Jag talar. Försöker få dig att förstå att jag kravlöst vill krypa längs hinnor, smeka lent och bita bort alla förhårdnader ur vårt sammanväxta foster. En kärlek. Bita med bara tänder, tills blod forsar längs min hals tills allt rinner ner för min kropp tills halspulsådern gapar öppet och suger i sig navelsträngar och moderkakor tills vi kan andas samma luft igen tills vi kan se på varandra. Tills allt lämnar oss. Jag minns dig. Hur du aldrig förstår. Hur jag fyller dig med raktanglar och svåra kanter, trots att jag är mjuk och bultande.

Ernst Jünger: Över linjen

... friheten bor inte tomheten, den vistas snarare i det oordnade och osöndrade, i de områden som visserligen går att organisera men som inte räknas till organisationen. Låt oss kalla det vildmarken; det är inte bara det område från vilket människan för sin kamp utan också det som ger henne anledning att hoppas på segern. /.../ Också i våra öknar finns det dock oaser i vilka vildmarken blomstrar. Jesaja insåg det under en liknande vändpunkt. Det är trädgårdarna dit Leviatan inte har tillträde och som han rör sig kring med vrede. Först och främst har vi döden. Idag, liksom förr är människor som inte fruktar döden oändligt överlägsna också den största jordiska makt. Det är orsaken till att fruktan oavbrutet måste spridas. Makthavarna lever alltid med den ohyggliga föreställningen att inte bara enskilda utan många skulle lämna denna fruktan bakom sig; det vore deras säkra fall.

/.../

Den andra grundläggande makten är Eros; där två människor älskar varandra undandrar de Leviatan ett område - de skapar ett utrymme som han inte kan kontrollera.

/.../

Det går knappast att finna en människa som låter det ekonomiska härska i sin trädgård till den grad att inte också blommor skulle kunna få plats där. Genast får hans trädgårdsland ett högre liv, det rent nödvändiga blir upphöjt. Samma sak kan en människa erfara - trängd av vår ordning och våra stater - som ägnar sig, om än blott för en liten stund, åt ett konstverk.

Översättning: Peter Handberg

Hélène Cixous: Inuti

Jag tog inte mer plats än en hund där jag satt, hopkurad på huk i rummets sydvästra del, sluten kring själen som låg hoprullad i en boll på yttersta spetsen av mitt hjärta. Jag såg, jag lyssnade. Hela tiden förvandlades jag innanför hudens nät, utan att ge själen tid att hitta tillbaka till mänsklig form. Hellre hund, eller ödla, än mig själv. Hellre dammråtta, död katt, eller persikokärna, än att vara den dödes dotter. Ju mindre jag blev, desto mindre yta skulle livet ha som kunde rivas sönder. För första gången var jag avundsjuk på tingens tålamod, dammkornens litenhet, frukternas smärtfria kött. Jag hade svårt att hitta utgången från ögonblicket; jag märkte att jag sträckte mig mot det oändliga, på ömse sidor om ögonblicket, jag som alltid hade sett mig själv som helt och hållet omsluten av min fars smala armar.

Översättning Sara Gordan & Kerstin Munck