Walter Benjamin: Kritikerns teknik i tretton teser

I. Kritikern är strateg i den litterära kampen.

II. Den som inte kan ta parti skall inte yttra sig.

III. Kritikern har ingenting gemensamt med uttolkaren av förgångna konstepoker.

IV. Kritik måste tala artisternas språk. För cenakelbegreppen är lösenord. Och bara i lösenorden hör man stridsropen skalla.

V. "Sakligheten" måste alltid offras för partiandan, om den sak som kampen gäller förtjänar det.

VI. Kritik är en moralisk sak. Om Goethe misskände Hölderlin och Kleist, Beethoven och Jean Paul, så har det inte att göra med hans konstförståelse utan med hans moral.

VII. För kritikern är hans kolleger den högre instansen. Inte publiken. Och framför allt inte eftervärlden.

VIII. Eftervärlden glömmer eller prisar. Endast kritikern fäller sin dom i författarens åsyn.

IX. Polemik innebär att man förintar en bok med ett par citat. Ju mindre man har studerat den, desto bättre. Bara den som kan förinta kan kritisera.

X. Äkta polemik tar sig an en bok lika kärleksfullt som en kannibal anrättar ett spädbarn.

XI. Entusiasm över konsten är kritikern främmande. Konstverket är i hans hand det blanka vapnet i andarnas kamp.

XII. Kritikerns konst in nuce: att prägla slagord utan att förråda idéerna. Slagord präglade av en okvalificerad kritik schackrar bort tanken åt modet.

XIII. Publiken måste ständigt visa sig ha fel och ändå alltid känna sig representerad av kritiken.

Ur Enkelriktad gata. Översättning Ulf Peter Hallberg

Benjamin om Proust

De tretton banden i Marcel Prousts "A la recherche du temps perdu" är frukten av en okonstruerbar syntes där mystikerns försjunkenhet, prosaistens konstfärdighet, satirikerns verv, den lärdes vetande och den monomanes enögdhet har samverkat till ett självbiografiskt verk. Med all rätt har det sagts att alla stora litterära verk instiftar eller upplöser en genre, eller med ett ord utgör specialfall. I denna kategori är detta emellertid ett av de mest förbluffande exemplaren. Ända från själva kompositionen, som förenar dikt, memoarverk, kommentar under en hatt, till syntaxen med satser som svämmar över alla bräddar (likt en språkets Nil som befruktande utbreder sig över sanningens vidder): allt i detta verk ligger utanför normen.

Walter Benjamin: Till bilden av Proust. Översättning Carl-Henning Wijkmark

Althussers skräck

I sin självbiografi skriver Althusser att han hela sitt vuxna liv har förföljts av tanken att han inte finns till, av fruktan för att andra skall varsebli att han inte finns till, det vill säga att han är en inkräktare som bara låtsas existera. Hans stora skräck efter publiceringen av till exempel Att läsa kapitalet var att någon skarpsynt kritiker skulle röja det skandalösa faktum att bokens huvudförfattare inte fanns till.

Slavoj Zizek: Njutandets förvandlingar