Gilles Deleuze om information och om kontrollsamhällena

... kommunikation är överföringen och spridningen av information. Men vad är information? Det är inte särskilt komplicerat, alla vet det, information är en summa av ordnade ord. När man informerar er, säger man er det som ni förmodas tro. Med andra ord innebär informera att cirkulera ett ordnat ord. Polisrapporter kallas alltså med all rätt kommunikéer. Man kommunicerar oss information, man säger oss det som vi förmodas vara i stånd att tro, bör eller är förpliktigade att tro. Inte ens att tro utan att göra som om man trodde. Man ber oss inte att tro, men att bete oss som om vi trodde. Detta är information och kommunikation, och oberoende av dessa ordnade ord och deras överföring finns det ingen information eller kommunikation. Vilket är det samma som att säga att information är samma sak som kontrollsystemet. Det är uppenbart och det är särskilt viktigt för oss idag. Det är sant att vi är på väg in i ett samhälle som man skulle kunna kalla ett kontrollsamhälle. En tänkare som Michel Foucault analyserade två typer av samhällen som ligger ganska nära oss. Den ena kallade han suveränitetssamhällen och den andra disciplinära samhällen. Den typiska övergången från ett suveränt samhälle till ett disciplinärt samhälle lät han sammanfalla med Napoleon. Foucaults analyser har med rätta förblivit berömda, och det disciplinära samhället definierades genom uppbyggnaden av miljöer för instängning: fängelser, skolor, verkstäder, sjukhus. De disciplinära samhällena behövde detta. Analysen har orsakat en del tvetydigheter hos vissa av Foucaults läsare eftersom man trodde att det var hans slutgiltiga tanke. Så var det förstås inte. Foucault har aldrig trott att dessa disciplinära samhällen skulle vara för evigt, vilket han också sagt mycket tydligt. Han trodde istället att vi var på väg in i en ny typ av samhälle. Det kommer förstås för lång tid att finnas kvar rester av det disciplinära samhället, men vi vet redan att vi befinner oss i en annan typ av samhälle som man enligt termer föreslagna av Burroughs — och Foucault hyste stor beundran för honom — bör kalla kontrollsamhällen. Vi är på väg in i kontrollsamhällen som definieras helt annorlunda än disciplinära samhällen. De som vakar över vårt bästa behöver, eller kommer inte längre att behöva miljöer för instängning. Allt detta, fängelser, skolor, sjukhus är ämnen för eviga diskussioner. Vore det inte bättre att sprida ut omvårdnaden i hemmen? Jo, det är antagligen framtiden. Verkstäderna och fabrikerna spricker åt alla håll. Vore det inte bättre med ett system av underleverantörer och arbete i hemmet? Finns det inte andra medel än fängelse för att straffa folk? Kontrollsamhällen kommer inte längre att behöva miljöer för instängning. Inte ens skolan. Man måste ha noggrann uppsikt över de ämnen som föds och som kommer att utvecklas om fyrtio eller femtio år och som säger att det mest fantastiska vore att genomgå både skolan och yrkeslivet på samma gång. Det skulle vara intressant att känna till hur den skola och det yrkesliv som en del av en permanent utbildning skulle se ut, som är vår framtid och som inte längre behöver medföra ansamlingen av skolbarn i en miljö för instängning. Kontroll är inte samma sak som disciplin. Med en motorväg stänger man inte in folk, men genom att bygga motorvägar ökar man medlen för kontroll. Jag säger inte att detta är det enda syftet med motorvägar men folk kan svänga runt hur mycket de vill "i frihet" utan att alls vara instängda, samtidigt som de är fullkomligt kontrollerade. Detta är vår framtid.

Ur en föreläsning vid La Femis 17 mars 1987. Översättning av Karl Hansson för Kairos 9:2