Galen Strawson on the topography of philosophy

I find philosophy a profoundly concrete, sensual activity. The world of ideas is as solid as the world of seas and mountains, or more so. One can no more change its topography than one can move Oxford closer to London, although one can discover new views or discover that one has got the topography wrong, or that many people have for many years. Ideas seem as embodied, in the world of ideas, with its views and obstructions and vastness, as we do in our material world. They seem tangible, with specific savours, aesthetic properties, emotional tones, curves, surfaces, insides, hidden places, structure, geometry, dark passages, shining corners, auras, force fields and combinatorial chemistry.

From Real Materialism and other essays, Oxford University Press, 2008. 

Galen Strawson on Philosophy

It's often said that argument is the heart of philosophy, and especially of analytic philosophy, but I'm sure that's not true, if argument is thought of as primarily a matter of formally arrayed premisses and conclusions. Argument in this sense is the handmaiden of philosophy, an underlabourer (the head underlabourer), to be summond as necessary. All arguments have premisses, after all, and not all premisses can be argued for on pain of never getting started. The fundamental philosophical activity, I think, is a kind of open, investigative dwelling on ideas. It may well make use of formal argument, but it need not, and it is at its heart an essentially looser matter of redescribing things, putting them in other ways, spreading them out descriptively, telling stories that articulate and animate them.

From Real Materialism and other essays, Oxford University Press, 2008.

Clarice Lispector: Sofias katastrofer

Just jag, som var så full av drömmar och klor, hade fått i uppgift att dra ut den hullingförsedda pilen ur hans hjärta. Med ens fick jag förklarat varför jag var född med hårda händer och varför jag var född utan att känna äckel för smärtan. Varför har du så långa klor? För att kunna riva dig dödligt och för att kunna dra ut dina dödsbringande taggar, svarar människans varg. Varför har du en så grym hungrig käft? För att kunna bita dig och blåsa så att jag till slut inte gör ont i dig mer, min älskade, eftersom jag måste göra ont i dig, jag är den oundvikliga vargen för livet har givits mig. Varför har du händer som bränns och håller fast? För att vi ska kunna hålla varandra i handen, jag behöver det så innerligt, så innerligt, så innerligt - ylade vargarna och tittade skrämda på sina egna klor innan de lade sig till rätta på varandra för att älska och sova.

Översättning Örjan Sjöberg. Ur Hemlig lycka (Tranan, 2008)

Badiou on Wittgenstein

I do not really like this later book, and even less so, I must say, what it has become, to wit: the involuntary, undeserved guarantee of Anglo-American grammarian philosophy — that twentieth-century form of scholasticism, as impressive for its institutional force as it is contrary to everything that Wittgenstein the mystic, the aesthete, the Stalinist of spirituality, could have desired.

Wittgensteins Antiphilosphy. Translation Bruno Bosteels

Anna Achmatova: Den sista skålen

Jag dricker för plundrat hus,
för det onda i mitt liv,
för all delad ensamhet,
jag dricker för dig -
för svekfulla läppars lögn,
för ögons dödande kyla,
för att världen är rå och vild,
för att Gud inte gav någon räddning.

1934

Översättning Barbara Lönnqvist