Maurice Blanchot: Awaiting Oblivion

They both searched for poverty in language. On this point, they agreed. For her there were always too many words and one word too many, as well as overly rich word that spoke excessively. Although she was apparently not very learned, she always seemed to prefer abstract words, which evoked nothing. Wasn't she trying, and he along with her, to create for herself at the heart of this story a shelter so as to protect herself from something that the story also helped attract? There where moments when he believed this and sentences that made him believe this.

Perhaps, by proposing this story to him, she wanted only to destroy in him the will to express himself, to which she sought, at the same time to reduce him.

Translated by John Gregg

Deleuze & Guattari: Percept, affekt, begrepp

Hur kan man göra ett ögonblick i världen hållbart och få det att existera genom sig självt? Virginia Woolf ger ett svar som gäller lika mycket för måleriet och musiken som för skrivandet: "Fyll ut varje atom", "eliminera allt som är rester, dött och överflödigt", allt som klibbar fast vid våra vardagliga upplevelser, allt det som utgör den mediokre författarens näring, behåll bara den fullhet som ger oss ett percept, "inkludera i ögonblicket det absurda, det faktiska, det smutsiga, men behandlade på ett genomskinligt sätt", "Ta med allt men fyll likväl ut".

Översättning Sven-Olov Wallenstein. Ur Qu'est-ce que la philosophie?

Ekelund om poesi

Den sanna poesien kan säkert icke vara annat än det visa och förnuftiga; jag tror att intellektualismens poesi är den finaste och varaktigaste. Är det icke den som lever friskast av det som ännu lever av Goethes lyrik, av Goethe över huvud? Det är nonsens att tala om att hängivelsen åt intellektuella ting skulle förkväva poesin hos en diktare. Man uppfattar poesi i en bekväm trång mening och talar med ringaktning om det "didaktiska" och reflekterande. De som skriva vers äro ofta sådana som äro oförmögna till allt tankeliv. Det är de som spritt denna uppfattning - i sitt eget intresse. /.../

Veri Similia, XIV, Vilhelm Ekelund

Lautréamont: Maldoror. Första sången

Det finns de som skriver för att söka sina medmänniskors bifall genom de hjärtats ädla egenskaper som uppfinns i deras fantasi eller som de möjligen besitter. Men jag inriktar mitt geni på att skildra grymhetens njutningar! Dessa är inga flyktiga eller artificiella nöjen; de började med människan och kommer att dö med henne. Kan inte geniet vara grymhetens sammansvurne i Försynens hemliga rådslag? Eller kan den grymme inte besitta geni? Mina ord kommer att erbjuda bevis: allt du behöver göra är att lyssna till dem, om du så behagar ... Ursäkta mig, jag tycke mig känna hur mitt hår stod på ända, men det var ingenting, ty med handen kan jag lätt återskänka den vilan. Den som nu sjunger gör inga anspråk på att hans cavatinor är nya. Tvärtom, han berömmer sig av att hans hjältes högdragna och onda tankar finns hos varje människa.

Översättning: Elias Wraak

Dissident #3: Var är vi på väg?

Kapitalismen är det första produktionssätt som härskar genom frihet. Köpandet och säljandet av arbetskraft innebär friställandet av aktiva agenter (individer och intressegrupper) och ett samspel dem emellan som bygger på produktionen och tillfredställandet av begär – den kapitalistiska ekonomin är en begärsekonomi.

/.../

Den bästa kontrollen utförs av den kapitalistiska människan själv, eftersom hennes begär är så väl inskrivna i totalitetens ekonomi att hon enbart genom att sträva efter att tillfredsställa dem behåller sin plats i reproduktionen av kapitalets verklighet.

/.../

Det Louis Althusser kallar ”interpellation”, alltså den kapitalistiska ideologins konstanta anropande av individer som blir till subjekt genom att reagera som förväntat på anropandet, är en central funktion i produktionen av frivillig underordning. Detta sker genom att det rådande tillståndet konstant framställs som det enda möjliga och som den bästa av världar, /.../

Ur tredje numret (2008) av tidskriften Dissident, utgiven av Batkogruppen

Gilles Deleuze: Samtalet

Ingen tar tänkandet på något särskilt allvar, förutom de som ger sig ut för att vara tänkare eller professionella filosofer. Men det hindrar inte att de har sina maktredskap - och att det kan vara en effekt av maktredskapet när de säger till folk: ta mig inte på allvar eftersom jag tänker åt er, eftersom jag ger er likformighet, normer och regler, en bild, som ni kan underkasta er samtidigt som ni säger: »det här angår inte mig, det betyder ingenting, det är saker som tillhör filosoferna och deras rena teorier«. /.../

Filosofins historia har alltid varit ombud för makten inom filosofin och till och med inom tänkandet. Den har spelat en förtryckande roll: hur kan ni tänka utan att ha läst Platon, Descartes, Kant och Heidegger, och den och dens bok om dem? En mäktig skola grundad på hot som skapar specialister på tänkandet, men som även gör att de som står utanför desto bättre rätttar sig efter denna specialitet som de struntar i. En bild av tänkandet, som kallas för filosofi, har historiskt sett grundlagts, vilket fullständigt hindrar folk från att tänka. /.../

Espen Hammer: Melankoli

Becketts romanfigurer vet inte vilka de är, de vet inte varifrån de kommer eller vart de ska. Det enda som återstår är väntan på döden och orden som kommer från ingenstans. Bara tårarna, som i den här förtvivlade kommentaren till Descartes ord cogito ergo sum, går att lite på: "Jag som jag inte vet något om, jag vet att mina ögon är öppna eftersom tårarna rinner hela tiden." (1991) /.../

Espen Hammer: Melankoli. En filosofisk essä. (Övers. Charlotte Hjukström)